- Vad kan jag hjälp dig med? sa psykologen. Hon var en äldre kvinna med grått hår och snälla ögon.
- Mitt liv är hopplöst, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Diktjaget hade tidigare satt sig ned i hennes besöksstol. Det var mer en fåtölj än en stol och några värmeljus skulle ge rummet en känsla av lugn och trygghet.
- Okej, berätta! Psykologen hade en klocka framför sig på bordet. En sådan som liknar en äggklocka med med vanliga visare. En klocka och värmeljus, inget tvivel om att det är privatvård, tänkte diktjaget.
- Det är komplicerat..., fortsatte diktjaget.
- Betalar du med kort eller...? Vad fan är det som händer, tänkte diktjaget, vill hon använda min tid till att ta reda på hur hon ska få betalt? Men sa ingenting, utan fortsatte istället.
- Min poet och jag har vuxit ifrån varandra... jag vill skiljas. Vet bara inte hur jag ska klara av det, sa diktjaget och ångesten drog över de blanka ögonen.
- Finns det inget hopp för er menar du? frågade psykologen.
- Det kanske finns hopp jag vet inte...
- Tror du inte din poet märker hur olycklig du är?
- Jo det är klart..., sa diktjaget tyst. Men samtidigt vet jag att min poet inte skulle klara sig utan ett diktjag.
- Poeten kanske hittar ett nytt diktjag, sa psykologen.
- Ja, kanske... men vi har flera dikter ihop, jag älskar verkligen våra dikter. Jag känner mig kvävd, nej kvävd är en underdrift, att vara kvävd vore himmelriket. Vi gör inte längre några glada och muntra saker ihop. Det handlar alltid om mörker, deppiga ämnen helt enkelt... Psykologen satt bara tyst och lät diktjaget fortsätta.
- Dessutom är dialogen mellan oss bara så skev, jag får aldrig chans att komma till tals. Poeten styr och ställer och jag får inte bestämma något alls. Så här är jag inte egentligen, sa diktjaget och pekade på sina rödgråtna ögon.
- Vem är du egentligen då?
- Jag är glad och spontan. Nu för tiden kanske man skulle kunna säga att jag har lite av en social fobi, men jag har varit ute och träffat andra.
- Du är otrogen alltså?
- Nej, nej, nej, jag menar bara att det finns andra författare som skriver romantiska berättelser eller äventyrshistorier. Psykologen noterade något i sin lilla anteckningsbok, "bipolär störning" men det kunde inte diktjaget se.

- Jag tror att parsamtal eller familjeterapi skulle kunna vara en lösning för er, sa psykologen efter lite betänketid.
- Jag tror knappast det skulle vara ett alternativ för min poet.
- Varför inte?
- Att jag är lycklig är inte det viktigaste för min poet, bra dikter är mycket viktigare bara.
- Kan du inte fråga din poet till nästa gång?
- Jo, det kan jag väl.
- Det var allt vi hann med idag, ska vi ta och boka in en tid nästa vecka då?
- Ok, jag har inget speciellt planerat så när som helst passar mig.

Det här var 750kr rakt i sjön tänkte diktjaget när det lämnade rummet.