Så tänker jag på de åren
då vi gjorde små resor
i vår lilla bil, packad full
med barnsaker och ångest

din ångest manifest
redan innan Hallandsåsen

min till följd, och barnens
hölls i schack av sagor
men din, jag visste ju inget
annat om familjeliv än detta

irriterade karlar, gråtmilda kvinnor
med kexpaket till tröst,
gnälliga barn, ständigt sockerdopade

idyll i svenska landskap

som tur var hade vi lämnat
tältet hemma, det blev

vandrarhemmets föreståndare
som fick en släng av sleven

Nån sorts lycka fanns där
trots allt, visst gjorde det

bara vi kom fram till havet