En tunn rökslinga följer fåran
och förenar sig med dimman
sången som spröda flöjttoner
mattas av och försvinner mjukt

hennes sånger som hörts
längs med vägarna som hon
kanske inte borde ha följt
med en dåre som vägvisare

borde hon ha vandrat i vadmalskjol
längs skogsstigen över bergen

- nej, tilll havet, längs med stränderna!

- nej, till de stora städerna, till teatersalongerna!

och kanske över havet, - ja! över havet!

med ögonen mot vida längtans horisont

inte tordes hon följa någon väg
när känslorna spretade, där var
rädslan för stark att förlora den
enda slags kärlek hon visste

trots att den inte alls fanns kvar där
som redan hade vänt henne ryggen

ryggars mening är att vändas
mot den som lämnas kvar

ända var det han som ropade sen
åt henne att stanna, att vända
och följa honom längs vägen tillbaka

hon såg först då att hans ögon var
vända inåt, blinda av självömkan