Jag märkte hur mycket jag saknar någon, någon som håller om mig och verkligen visar för alla andra att jag är hans. Det blev så uppenbart nu hur ensamt det kan kännas. Det gör ont, jävligt ont. Det enda jag kunde tänka på när jag såg er va hur de kunde ha varit om jag också hade någon. Vid vissa tillfällen så fick jag bara stänga av, stänga av alla känslor. Fick bita mig själv många gånger i läppen för att stoppa orden och känslorna som vällde upp inom mig. Ibland så kände jag att jag va i vägen, att jag inte kunde se på, smärtan blev för hård. Jag är ledsen att jag kände så för är så glad för din skull, förlåt, får skuldkänslor när jag känner såhär men det gjorde ont att se er, så lyckliga. Önskar att de va jag som va så lycklig med någon.