När alla går hem till sist avslutar jag min dag med att vandra mot mitt. De andra har redan berättat som vem som väntar på dem hemma, för mig väntas ensamheten. När jag sätter nyckeln i låset önskar jag att någon skall fråga om hur min dag varit. Denna gång som många andra möts jag av tystnaden när dörren öppnas.

Jag tar av mig skorna och ser mot mitt lilla pentry som är fyllt av de jag inte trånat efter en dag som denna. Skutit upp till den sista minut när jag verkligen måste. Disken stirrar på mig när jag sätter mig i soffan och öppnar dagens post med den svarta rutan på. Påminnelse även fast jag betalat avgiften och skickat in pappret två gånger.

Jag slänger posten i en hög och lägger mig på soffan. Ännu stirrar disken från andra sidan rummet. Jag ska diska snart..