Vi skapade oss ett fönster
mot världen för att kunna
betrakta den utan att delta

vi såg hur de bofasta inbyggarna
rådbråkades med sylvassa taggar

men vi var enslingar
som korsade vägarna
i skydd av mörkret

de tama djuren skrämdes
på flykt från de vana vattenhålen
vi törstade men aldrig vågade vi
be om vatten

vår enslighet väckte fruktan

men det var inte vi, utan
deras egen fruktan
som fick brunnarna att sina

och landet att läggas öde