Låt dina läppar fukta mina, mina läppar fukta dina, i natten som är, lika så natten som var och den som komma skall. Skall komma, har varit och är.

Låt enbart framtiden visa vart vi ska, låt inte det som varit hindra oss att ta steget in i ett så omtalat oskrivet och oblekt kapitel. Skröna, svammel och hopp.

Låt oss tillsammans vandra in i mörkret, ljuset och allt där emellan. Mörkret tar över, ljuset försvinner en världsordning i det svarta.

Berusad av hoppet, nerslagen av sanningen. Sanningen existerar, hoppet hoppas på att få framträda, bestiga sanningen och skapa en annan biotop. Närvaro som ej existerar.