Varför snackar man så mycket om något som bor djupt i en kropp trots att den inte finns där.
Man bara sviker varandra trots att man säger att man aldrig ska göra det man ska vara där för varandra hela livet. Tills den dag det tar slut.

Då är det nåt man hatar, hatar att man lurats att älska någon.
Hatar att man älskar den man kände.
Vill bara glömma den personen, för den gav sån stor smärta i ens hjärta.

Sömnlösa nätter, tårar som kommer tillbaka av minnen av den personen.

Man hatar att man älskar den man verkligen älskar i sitt hjärta. Hon har gjort en förgiftad, för evigt underbar, men nu är hon borta för evigt.

Aldrig kommer vi varandra så nära som vi en gång var.
Därför hatar jag att jag älskar dig, för du inte älskar mig, inte ser mig som jag är bara någon du kan kasta skiten på o sen dra.

Vad är det som är så stort med kärleken?
Jo juste, att det är en Stor-lek.
Kärr-ing-lek!