Över staden Göteborg,
flera meter ovanför mark.
I Göteborgs hjulet, vagn 22, böjde du knä.

Klockan var runt 19.00 och vi satt mitt emot varandra.

Inte kan du någon svenska, och snubblandes över å, ä och ö läste du den vackraste dikt.

Och med den avslutande frågan började tårarna rinna.

Mitt hjärta tillhör dig!