hon såg i syner
de vi inte kunde se
hon hörde röster
de vi inte kunde höra

och hon log

i alla de möten självklara
men som för oss var osynliga
målade hon eggande akvareller
som för oss tycktes abstrakta

och hon log

när de krönte henne
i den sfär som gav balans
till den ännu ofödda
som rörde sig runt hennes själ