När jag föddes
grät min mor bittert

Kanonerna stod laddade
men tysta
En flicka
Vad fanns det att fira?

Min far vände i dörren
gav mig inte en blick

Min mors tårar
på min tunga
Mitt första minne

Två år senare
en liten bror

Hundra skott i salut
Vilken lycka
I stolta fadersarmar
En liten prins

Mig gratulerade ingen

En barndom i skugga
sällan hågkommen
ofta ignorerad

Min osynlighet
är min förbannelse
och min styrka

Smulor av kunskap
faller för mina fötter
Jag äter girigt
i hemlighet

Min hunger är omättlig

I mitt sjuttonde år
en namnlös fasa
vaknar ur sin sömn

Jag känner
min fars blick
på mig
för allra första gången

Så nobelt
Kungen offrar
sin enda dotter

Utan att tveka en sekund

Jag står vid stranden
min kedjade händer darrar
men ryggen är rak

När jag ser dig
jublar mitt inre
dina vingslag
är förändringens vind

I din blick
ser jag mig själv
ensamheten
och uråldrigheten

Förtär mig
Bär mig inom dig
och jag är du
och vi är ett

På starka vingar
styr vi mot slottet
Vår flammande eld
är redo