När jag var mindre var jag rädd
för att gå på kyrkogården
Jag vet egentligen inte varför
Det kändes bara skrämmande
Bara att behöva passera förbi
under mörkrets tid var en fasa

Nu är jag vuxen och inte längre rädd
Den har nästan blivit ett andra hem
Jag besöker mitt barn här
Jag söker och finner oftast ro
Nu vågar jag gå in på kyrkogården
även under mörkrets tid


© Gunilla Karlsson

Är publicerad i "Jag kan skymta ljuset"