Drömmar av saffran och guld
svindlar högre än jord och järn

i senhöstens eftermiddagsljus
där dunkla skuggor höljer de
mörkaste tankar med sin envishet

gå i ide nu, tiden är snart ute
uppmanar de oss viskande

av oförstånd blir vi ändå kvar
ty drömmarna är alltför vaga
och förmågan att tolka dem rätt

sinade då logiken tog makten

Men jag har hört att det finns
jättelika grå djur som äter gräs
i osannolika mängder

deras näsor är långa som
trädgårdsslangar, de har
ofantliga betar värda sin vikt i guld

det sägs att hondjuren leder flocken

dessa bestar finns enligt legenden
i Indien och Afrika

tro det den som vågar trotsa
all vedertagen kunskap