Så såg jag honom i folkmassan, ett par meter framför mig. Och henne. Och honom. Och de höll varandra i handen och märkte inte att jag hade sett dem. De verkade inte så förälskade eller de kysstes i alla fall inte, men de gick där, hand i hand, och hon visste ju inte att han hållit min hand på samma sätt kvällen innan. Och jag vet inte om det var för att jag var full, bara, eller om jag verkligen brydde mig så mycket, men jag fick som lite svårt att andas och var tvungen att stå stilla en stund, lutade mig mot staketet. Alla andra gick förbi när jag stod där, tillbaka mot campingen och de var glada för de hade ju ingen anledning att vara någonting annat. Det hade ju varit en bra spelning, jo jo, en grym spelning med extranummer och allt.
Så jag stod där och stängslet höll mig uppe och Brenda kom ikapp, såg direkt att det var något och frågade vad som hade hänt? Jag svarade bara att, det går bra, och att jag visste, hade förstått att det var något mellan dem, det var väl inte så svårt att räkna ut, eller hur? De bor ju i samma tält för fan. Men skit i det, sa hon, och det gjorde jag faktiskt, egentligen, det var bara för att jag var så full, för jag sket ju i honom i verkligheten. Klart jag gjorde. Vi måste stå kvar här ett tag till bara, sa jag.
Så vi stod där och väntade, och Brenda visste att bara vara tyst och tog försiktigt min hand i sin, det räckte så. Och jag var noga med att hela tiden titta åt motsatt håll, bort från folkmassan, så att jag skulle slippa le obekymrat ifall att de såg åt oss.
Vi kom in på campingområdet och jag skyndade mot tältet för att dricka mer vin, det var precis vad jag behövde, och Brenda nickade och sa att hon måste på toa. Så jag var helt ensam där vid vårat camp och det var så mycket liv överallt trots att det var så mörkt ute, mitt i natten ju, hur orkade folk egentligen?
Och jag hade precis hunnit fylla på den jävla plastmuggen, när han stod där, framför mig, och glodde och liksom knep på något sätt med munnen. Det högg till lite i magen men det kunde jag ju inte visa så istället försökte jag le sådär vänligt, men det gick inte, kunde bara stirra, så jag tog en klunk vin istället. Och den jävla plastmuggen hade spruckit så den läckte och det droppade ner på min haka och, fan, sa jag högt, och sörplade upp det.
Varför är du så tyst? frågade han, hur är det med dig? Hur är det med dig egentligen, frågade han, med betoning på egentligen, och han tog ett steg närmare mig. Jag backade, rakt in i en sån jävla tältlina som man hela tiden snubblar på, men lyckades hålla balansen. Och han såg på mig som om han liksom brydde sig om vilket. Inuti mig var det som att någonting föll, en liten stenmur eller så och jag skulle precis säga som det var, att jag hade sett dem och varför höll han henne i handen idag och mig igår och han hade ju faktiskt kysst mig framför sina föräldrar förra veckan. Så kom hon, dendär tjejen fram till oss och hon log, sådär vänskapligt, som om hon tyckte lite synd om mig. Helt utan anledning. Och jag sa att, jävlar, vilken grym spelning va, såg ni den eller? lite för högt och fortsatte, nej men fan, jag behöver lite mera vin, det är precis vad jag behöver, och kröp in i tältet och fyllde på, hade ju hunnit halsa det där första glaset.
När jag kom ut igen så lyckades jag med ett leende, mot henne med och det lättade faktiskt upp stämningen lite, fastän jag fortfarande hade som svårt att andas. Och han tog ett steg närmare mig igen och jag stod emot impulsen att backa. Så strök han handen över halsduken som jag hade virat runt huvudet och frågade om det här var något nytt? Jo, svarade jag, det regnar ju.
Han nickade och sa att det var himla fint i alla fall och jag sneglade på henne, den blonda tjejen, som fortfarande stod där någon meter bakom och log obekymrat.