Den orerande floran sörjer ingen, men jag saknar mina hjältar.

- / Samtidigt i en ljusvak 100 mil därifrån)

Vi lät giraffen dricka upp sin whiskey
men hans långa nacke gjorde det svårt
att förstå min alltför korta tilltro till situationen.
-

Så utnämnde vi oss själva till kungar över inget och
natten lämnade vi - åtminstone tillfälligt - åt sitt öde.

Tillsammans dansade vi längs allén av dömda kärleksöden och vi förmodade att det som hände just nu aldrig hänt förut och inte heller någonsin skulle
ske.

Samhället vi föddes och dog i hade aldrig känts mer otillgängligt och det var inte utan visst medlidande som vi gav ett unisont ”fuck you!” åt vad som nu endast var ruiner.

”Dansant!” Sa vi och skrattade. Giraffen var nu sedan länge död.