har du någonsin försökt förklara en känsla,
en känsla så svår att förklara att du,
börjar tvivla på dess existens,
fast du vet att den finns där,
obeskrivlig.
Det är en känsla som värmer,
väcker liv i gamla drömmar och ger ett hopp,
ett hopp om att lycka finns,
även för mig.
Då vet du också hur den där känslan,
greppar tag i hela ditt inre,
koncentrerar all din tankeförmåga,
kring en enda person.
Den chockar ditt system och fyller dig,
med känslor och tankar,
du aldrig trodde fanns.
Då vet du hur den påverkar dig,
fast den är psykisk,
egentligen bara en kemisk obalans
i hjärnan,
ändå så påverkar den hela din kropp.
Då vet du att den kan stanna din andning,
just bara för att du inte vill bryta den tystnad,
som omger just bara er.
Du vet att den kan slå ut varenda muskel i dina ben,
gör dig knäsvag just då din blick uppfattar,
att ett leende riktas just emot dig.
Du vet att hela ditt logiska tänkande,
försvinner ut i tomma intet.
Det tomma du inte ens kan se för att,
världen är ju just nu överfull,
med glädje och tilltro.
alla dina borde, måste, ska försvinner,
allt du ser är honom,
och det är allt du vill se.

Om du har upplevt den så vet du att,
allt det du brukade behöva,
inte längre är nödvändigt.
Du kan leva på hans kyssar och,
näras av hans smekningar.
Du kan föralltid ligga i hans famn,
och känna att det är fullkomligt nog.
Du kan förlita dig på den där enda känslan,
.. och den obeskrivliga känslan beskrevs just,
på ett oförklarligt sätt.