Du tycker att jag är orättvis, elak.

Jag tycker att du ska hålla käft och sluta störa.

Men jag säger inget.

Tittar bara med tomma ögon, inga tankar.

Jag ser rakt igenom dig,

Fattar du inte, jag orkar inte bråka med dig.

Du står där, skriker, sparkar.

Inte på mig, nej, det vågar du inte.

Men på mitt bord, min säng, min garderob.

Jag försöker säga åt dig att vara lugn,

Käften, din äckliga lilla skit.

Jag bryr mig inte, det har jag inte gjort på flera år.

Är bara orolig för att du ska missa.

Du är ju så stark, kunde bära mig på en hand när jag var liten.

Du säger att jag inte har respekt för dig, att jag borde skämmas.

Men du då

Vilken respekt har du, när du har förstört mitt rum,

Hål i taket, väggen, ingen dörr. Kläder på golvet.

hål i mig, och du fyller på och på och på

men jag låter mig fyllas, för det är en plastpåse i hålet.

Varje vecka tar jag ut påsen, knyter ihop och slänger.

Jag kan ta emot mycket, mycket mer.

Så fortsätt du. Låt inte mig störa.