känslor...

jag tror jag hatar världen

och inuti skyller jag på att jag kan hata den för att den hatar mig

men jag vet att det inte är sant

den kanske hatar mig

varenda liten atom i kosmos kanske hatar mig

och jag vet att jag hatar mig

men... jag hatar inte dig...

... nej... nej... nej....

och inte älskar jag dig

... nej... nej... nej....

det är så dumt

det känns så idiotiskt

jag vill ju bara hata allt

precis allt... överallt..

men jag kan inte

jag kan inte hata dig

vem du nu än är

jag känner inte ens dig

hur skulle jag någonsin kunna hata

när jag inte vet vad jag hatar

för att jag inte ens vet

inte ens ditt namn

eller vilken seriefigur du alltid trodde var gud när du var barn

själv hoppades jag alltid att gud var en gul hund

men jag känner inte många

inte ens en signifikant del av en representativ mängd av befolkningen i huset jag bor i...

jag känner knappt mig

hur skulle jag någonsin kunna hata dig?

/