Jag vandrar mellan Jupiter och Venus
på en väg som sliter och binder.
Jag föds genom stjärnornas vandringar
försöker följa deras banor
genom ett liv som målas
som på en vidstäckt väv.
Jag vandrar mellan Jupiter och Venus
för att binda mitt sinne vid min kropp
föda in mig själv i ett jag som behöver mig,
och de ser på varandra med hopknipna blickar.
De är mitt förband, de trycker mot mina sår
och deras spindelvävar genomkorsar mina ådror.
De är vägen jag går, de är kramporna när jag klättrar
och vreden när jag vredgas.
De är tystnaden när jag vakar och ljuden när jag sjunker,
de brända orden och de ruttnande tankarna,
de är jaget och den andre, den som kunde ha varit,
de är de vilda hästarna som rycker mig i sär.
Jag vandrar mellan Jupiter och Venus
i det tomma svarta mellan dem
där det långsamt byggs en bro
som måste bli mitt liv.