Hur sover man på nätterna när

skulden biter tuggor av rosa kinderna

hur vilar man sina irrande blodådror
och stillar sin vrålande hunger

stanna, din bakomvarande skugga
vill dej något, vill tala dig till rätta

men huvudet, dunkar, mattorna som täcker
de kalla golven, glipar och fransas

hon kokar energi på låga eldar i de ärvda
järngrytorna, de som ger livet legitimitet

vad hjälper det när elden är utom kontroll
branden sprider sig obönhörligt, men

skulden är inte barnets, det är de stora
människornas, de som vill och inte vill

vara fulla av ansvar