Varför, säg mig varför är livet så svårt.
Vad vill jag.
Vill jag leva eller vill jag dö.
Så svårt, kan ej tänka klart.

Döden, det är ett fint ord.
Vad finns efter döden.
Evighet, tomhet eller helvetet.

Jag känner mig konstig.
Helt förvriden i mitt huvud.
Vad är det med mig.
Är jag psykotisk.
Man kan nästan tro det.

Barnslig, är jag verkligen barnslig.
Vill inte vara det.
Men är det tydligen.
Vuxen, är jag verkligen vuxen.
Vill inte vara det.
Men ska väl tydligen vara det.

Vill vara fri.
Kommer jag att bli fri.
Kommer jag att leva för att se den dagen.

Mörkret slukar mig.
Tycker det är skönt.
Ljuset, jag hatar ljuset.
För mycket händer i ljuset.
I mörkret är allt lugnt.
Mörkret välkomnar en.
Hur man än är.
Men i ljuset måste man se ut på ett speciellt sätt.
I ljuset måste man leva inom ramar.
Jag trivs i mörkret.
Totallt kolsvart.
Skönt.

Jag tänker för mycket.
Fastnar i mina tankar.
Tankarna är alldeles för djupa.
Har jag problem...

Har bara ett mål här i livet.
Att bli fri.
Först då har jag fått som jag velat.
Sen får döden gärna komma.
Tror jag, vet ej.
Allt är så mörkt just nu.

Kan ej se.
Vill inte se.
Vill inte lida.
Vill gråta.
Men kan ej.

Fy fan vad livet kan vara svårt.