Tätt, tätt bäddar vi
ihop oss, tillsammans
under solkiga filtar
i kylans iskatedraler

utanför är tomhet
där rädslan är faran

skuggor är rovdjur

okända isvidder med sina
svarta trädskelett
på avstånd hörs vargarna
yla mot ingens måne

stannar vi i oviljans
skyddsrum där

obarmhärtighetens
kalla lågor brinner i
i rostiga fyrfat

sprids ingen värme