Man sitter och tänker och funderar över livet, är det så att man tar för mycket förgivet.

Ibland känns det tungt och man blir ledsen som så, det är lätt att vara otacksam för det man redan har då.

Svårt att skrapa i sig smulorna av lycka från en tom bricka, tankarna endast sorg de skicka.

Man vill vara den som alltid kan hjälpa, kanske man sig själv på vägen stjälpa.

Gör man nån glad så får man ett så härligt rus, medans man själv ligger på marken i blodigt grus.

Det är lätt att glömma att sig själv tänka på, noll i ego är inte alltid rätt väg att gå.

Romantik och kärlek har alltid varit min grej, men jag vill även leva livet och vara ung, känna glädje och rusch och ta för mig.

Vänner och familj ni är mycket värda, ni får mig att känna glädjen av att slippa vara ensam, ni lyser för mig som en evig stjärna.

Jag gör bara det jag själv vill nu, erat stöd vill jag förstås ha ju.