Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag faller

Jag faller

faller

faller

faller.

Försöker hitta ljuset igen men det är så mörkt

ensamheten kryper in under skinnet på mig

får mig att vilja klösa sönder huden.

Jag känner ingen smärta

Mina fingrar klöser sig in under skinnet

försöker hitta ensamhetens svans

Men ensamheten är evig.

Jag sätter mig ett hörn och låter sanningen sjunka in

Blodet droppar, blir till en pöl under mina ben

Rinner sakta nedför mina armar

verkligheten börjar bli suddig

Jag faller återigen.

 




Fri vers (Prosapoesi) av Erajka
Läst 259 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-01-21 17:14



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Fint skaldat om ensamhetens känsla. Det är så tomt, man känner ingen smärta, det är svårt att hitta ut.
2011-01-21
  > Nästa text
< Föregående

Erajka
Erajka