Ett kraftigt grepp kändes likt två stål klor som drog ner mot sprucken marmor

En förtroendegivande fader som skulle vara en vägledande lina genom livet förvandlades till mörkt hat för att dräpa den enda strimma ljus


Tårar i regn

Den trygga famnen förblev djävulens klor
Som mer smak av svart blod än smak av guds röda vin

Inne finns ännu en låga som inte vill slockna men Kommer troligen alltid vara instängd och oförmögen att ge av sin livs kärlek

Om inte muren med den nakna skölden bit för bit kan rivas