hon kommer in i bara svarta trosor
olycksrop och bortgråten mascara
”är jag för verklig för dig?”

hon säger att staden skriker,
att realismen högg tag i henne när hon drömde
och att jag är för svag för att urskilja hennes brister

jag tänker att hon egentligen är för vacker för att stirra in i mina ögon
och jag frågar hur så mycket ångest kan få plats i hennes taniga kropp

svaret kommer alltid vara att hon är för levande för att dö
maten är alltid möglig,
men vi köper aldrig ny

vissa saker gör alltid för ont för att tänka på
jag har ingen självkontroll


fortsätter spotta kärlek på henne