11/10 09
Ensamheten
Ensamheten tränger sig sakta fram. Jag har släkt lampan och sluter mina ögon, det är ingen skillnad mot när jag tittar. Det är så mörkt.
Utan att jag märker det så är mina ögon fyllda med tårar och när jag upptäcker det är det för att de runnit över kanten och ner på kinden.
Tanken kommer ”jag vill att mamma kommer och säger god natt” och då är det kört. Jag vänder ansiktet mot kudden och gråter. Jag gråter hysteriskt efter dig mamma.
Även OM du är här så vill jag se, höra och känna det.
Sedan kommer alla funderingar och frågor. Dessa miljoner frågor utan svar, och den svåraste frågan ”hur kan MIN mamma vara död?”.
Så kommer alla funderingar på framtiden ”ingen mamma när jag slutar 9an, ingen mamma på studenten, ingen mamma på bröllop, varför blev min mamma sjuk, ingen mamma som blir mormor”.
Hur är det möjligt!?
JAG SAKNAR DIG!