färgen på stenarna
är den samma
som på köksluckorna
i radhusköket

hon går försiktigt
sätter ena foten
framför den andra
på berghällen

minns en tidig morgon

klädd i blå morgonrock
av plysch
det långa håret
samlat i en svans

två små flickor sovande
på våningen ovanför

radhuset tyst

ryggen lutad mot köksväggen
hon glider sakta ner mot golvet

kallsvetten i pannan
hjärtat skenar

hon sitter på huk
armarna runt knäna

insikten drabbar
som ett slag i magen

hur hon än gör
kan hon aldrig, göra rätt

hon reser sig sakta upp
brygger te i kannan av lergods

väntar

på dagen som sakta kommer

               *

en gryningstimme
väcks hon
av en telefonsignal

tänker
nu har det hänt

gråtande säger han
i luren
hon finns inte mer

ilsnabbt far tankarna
genom hennes huvud

inte så

jag har väntat så länge
på att hon skulle ringa, för att berätta
att du
inte längre finns

hon lägger sakta på luren

imorgon
har det gått ett år
sedan döden sist var på besök

så ringer hon sin syster

ändlösa promenader
barnvagnen i brunt och gult
har stora hjul
i fårskinns påsen
en liten flicka
inte större än en docka

snön knarrar under hjulen
kylan är kall

de tar undergången
under tågen

nyckeln i dörren
hjärtat klappar

ångesten, rädslan
som ett stålband

hon vill slippa mötet
därinnanför

sörja fanns det ingen tid till

hon vandrar fram och tillbaka
dag efter dag
kokar starkt svart kaffe

till slut smälter snön

              *

många år efter

sätter hon nyckeln i en annan dörr

oförberedd
kastar sig alla minnen
över henne
med en kraft som förlamar
fryser tankar till is

hon värjer sig

tanken snurrar
i vild karusell

rädslan hindrar orden
som fastnar på vägen

de vill inte tala
hittar inte vägen ut

hon kommer inte
undan
sitt eget mörker

vandrar planlöst

sylvassa nålstick
av vass snö
sticker kinden

cirkelgång på moddiga vägar
för henne tillbaka
till utgångspunkten

in i döden trött på sig själv
letar hon  
avstängningsknappen

det är kallt
hon fryser i själen

i nattens mörker
lyssnar hon på andetagen
tätt intill

rädslan gömmer sig

i det tidiga morgon ljuset
bleknar tankespöket
en smula

hon stiger upp
brygger sitt te
i muggen med den blå blomman

© Eva Langrath 2011