Trots min ljusa lyra så spelar
jag på mörkrets toner ibland.

Mörkret är säden som
befruktar mig...

… att älska med tiden
är att älska dig!

Dina andetag måste
vara de vackraste...

… att älska och bli älskad,
är att åter älska dig.

Din sötma är natten,
din gunst är tiden...

… och din skönhet är
befruktad i mig.

Kom låt oss leka med
tiden du vackra;

älskade.

Kom låt mig smeka dina
bröst i ett mörkt hörn
av tiden...

… låt mina andetag bejaka
din sinnlighet...

… kom sätt dig över
min ådra för liv.
Låt mig smaka din sötma;

dina blygdläppar och
känna doften av din
kåthet genom natten...

… låt oss flyga till
själens paradis,
låt alltet bli ett
intet;

och låt min säd fylla
din mun inatt...

… kom och spela på min
mörka lyra du,
drottning av natten...

… så ska jag penetrera din
fyr med ljusets låga.

Kom… kom;
till mig.
© Niklas Holmgren