Jag ska försöka lära mig att andas, det kanske är dags nu. De säger att jag gått på tomgång i många år, men vad vet jag?

Hur vet jag att jag ens lever här? Jag andas ju knapps. Ta djupa andetag säger dem. Flera stycken, andas in och ut. Men om det inte går då?

Om det tar emot och luften fräter sönder?

Jag lever inte i den värld ni gör, jag bara trasas sönder av den. Och en dag kommer jag att bli för söndrig för att kunna ta mig upp igen. Kommer världen aldrig att sluta slita mig i bitar?

Men för er som undrar, så är det okej, jag är van.