Ben som rör sig fortare och fortare. Vinden som slår mot hans ansikte. Regn.
Hannes springer för livet. Han flyger fram som livets ängel längs med gatorna. Måste hinna.
Luften pressar sig genom hans lungor och benen värker. Mobilen bränner i fickan. Måste hinna.
Svänger in, sliter upp dörren. Tobakslukt och instängd rädsla. Tårar som rinner ner för kinderna. Måste…
Fler dörrar, mönster. Färger. Värkande hals, blöta kläder. Torr luft. Hinna…
Nytt handtag. Låst.
Panik
”EMIL!”, röst full av förtvivlan.
Fortfarande låst. Sliter och drar. Hjärtat sitter fast.
Fötterna rör sig. Sparkar hårt. Kroppen flyttar sig fram och tillbaka, kastar sig mot dörren.
Flyger upp, stapplar in. ”EMIL”. På golvet. Blött, kallt. Rött.
Emil.
Tung kropp mot min. Lealös
Tårar, blod.
”Hannes?”, en hes viskning. Inte mer än ett luftdrag. Hans lukt.
Hannes håller honom hårt. Lägger handen om armen. Hoppas det inte är sant. ”Emil”. Han gråter. Tårarna rinner okontrollerat.
Överallt, blod.
Tårar på flera kinder. Och svett. Panikens svett.
En sista suck. Dödens ängel har kommit. Och kvar sitter Hannes på klinkers av sten.