ej ens för sig själva
kunde de tala öppet

deras rädsla var att
vakna av sina egna ord

kropparna, med lakan
svepta runt dem till anklarna

deras sorger kunde
läsas om i en stelnad
brochyr från kriget

sedan dess hade inga tåg
passerat deras inbundna by

(solen stod lågt)

stationen rödteglad och öde
gräset täckte bangårdarna
slank illrar och mårddjur
mellan spjälor

(solen stod lågt)

de försökte nynna, lätt
gnola en visa från förr

( långa skuggor)

ljudet hade torkat
de magra hästarnas huvuden
rörde sig vaggande då de
betade av gräset som växte

mellan syll och balk
där inget annat rörde sig

(dressinen)

satt de väntade på ett tåg som
passerat redan på 70-talet

(gråsparvar)

sångerna, rösterna var
tunna som papper

gnisslade svagt