Du moder som i
smärtsam;
kärlek mig fött.

Blodröd i kärlekens vrå.

Gudalik kärlek var till;
det barnet du bar.

Livet en stråle sol!

Se blommorna spira i
ditt hjärtas trädgård.

När natten var fridfull,
låg barnet du bar och sov.
Välsignat och stilla!

Som jag gläds åt solen,
som jag gläds åt livet,
gläds jag åt dig mor.

Strålar av kärlek brinner;
i hjärtat och livets vrå.

I moderligt hjärta
brinner lusten
av lycka för
barnets väg.

Själen i evig lycka.

Och jag sonen av moderlig kärlek;
vandraren av själslig lycka.

Ty det var blott dig jag såg;
för du är modern,
en morgonvakt.

Som man gläds åt solen mor,
gläds jag åt dig; för du är livet!
© Niklas Holmgren