En liten ilning, uppför armen, innanför den tunna blusen med de små blommorna på.
Fortsätter som en svag darrning uppför nacken, drar i de ljusa fjunen och får dem att ställa sig i givakt.
Vänder och gör helt om. Susar ner som en virvelvind för mina tydliga nyckelben.
Det är uppror på min kropp, Tusen och åter tusen bleka soldater står i givakt, kämpar tappert mor de virvelvindar som drar fram över min hud.
Ner igen över ryggen, en kylig men behaglig bris över ryggradsknotorna som sticker upp som en mjuk bergskedja.
Bergskedjan skrynklas ihop som i ett jordskred då hela kroppen i en förvirrad kramp försöker bli av med den okända känslan.
Allt på några få sekunder, kanske ännu mindre.
En sekund tittar du på mig, och du orsakar ett helt jordskred.