Hänsynslöst – Pardon den ingen gav
Tsunamin då den över stränder sköljde,
efterlämnande en gigantisk grav
som dödens tystnad höljde.

Allting – hus, mänskor, vuxna, barn
försvann uti dess monstruösa vågor
fångades i Neptuns garn.
Och kvar – finns endast sorg och plågor.

Därför bör nog alla vi
i ekonomiskt rika länder
ställa upp och stå de arma bi
som kärleksfulla, trogna fränder.

Vår korta dans på livets osäkra estrad
liknar daggdropparnas glittrande kristaller
i morgonsol på vissnat blad
där en plötslig vindil gör – det faller.

 På sin väg till marken ner
det en vinglig resa får
där den slutliga processen sker
och tillbaks till  jord det återgår.

På samma sätt
går mänskans resa genom livet.
Svårt det är att handla rätt
då intet är på förhand givet.

Men försök att lindra våra kval
genom omsord om varandra
när vi i livets dystra jämmerdal
tillsammans tvingas vandra.

Att kärlek mot varandra visa
och göra något som
får själssmärtor att lisa,
Vore – en Nåd att stilla bedja om.