Förnekelsen dominerar förståndet
Tid och rum flyter samman, dag som natt
Bildar en ändlös cirkel

Ännu outforskad mark lockar
Där hon ligger och svävar,
fortfarande sömnlös fylld av förundran

Lugnet vilar troget i energins kraftfält
Trots det främmande väsen som ständigt närvarar

Och då dvalan slutligen infinner sig
Små ord av sanning viskade i örat i en dröm
En magisk insikt som sakta kryper närmare

Då vet hon