jag får tid till ingenting nu när du inte är här längre, och vi skulle ju klara vad som helst. jag saknar dig. tre ord och kroppen skakar. eller gör dom fyra; jag längtar efter dig.
jag ville kanske inte vara din sista, men något däråt i alla fall
hur många gånger
går det egentligen
att läsa sparade sms
och hur många gånger går det att
spela de vackraste ögonblicken på repeat
sommarnätter och vinglas och fransk musik och soluppgångar och röda marlboro och kyssar
hur han och jag är för stort för att definiera
och hur många gånger
jag tänkt att vi aldrig kommer
klara av att vara begripliga
och vad vi har gått igenom
alla nätter som inte slutat med leende på läpparna
och vackra mönster i lakanen
och hur vi har mått Och vad vi har sagt
och sprungit iväg och blundat och glömt och
kysst andra läppar och kommit tillbaka
och delat cigaretter igen med axlarna emot varandra
och löften om att aldrig vara så långt ifrån varandra igen
eller landa under samma tak en disconatt
kom nu så pratar vi lite ensamma och andas
och efter alla de där hundratals skratten
och otaliga nätterna
genom telefonlurar
och efter all jävla hjärtesorg
så tycker jag om honom
hur enkelt det är för oss att vara
och hur svårt, utan tillit
och jag vet att
när jag är äldre
och
någon annanstans
och
inte sett dig på så många vårar
och
nästan glömt hur du stavar dina mellannamn
så kommer jag fortfarande
minnas
hur du är jag och jag är du