Vi ligger i havsbränningarna

århundraden svallar över oss

Vår ömhet är som solen

Evigheten strömmar upp i vårt nu

Vi gråter förkrossade vår sorg

över allt som gått till spillo

men återvinner i nästa stund

allt i en rungande kyss av glädje

Änglar applåderar vår kärlek

och tiden spinner i vårt blod igen

Gud väver våra mönster in i nya

sekunder dagar veckor och år

Vi ignorerar mörkret och skrattar

i vårt paradis av smekningar

Vi går vår ömhets egna vägar

och släpper ingen terror

in i vår sannings lyckliga hus.