Det var första dagen på den nya skolan. Ett halvsekel hade gått, men hon kunde ännu höra fnisset efter att en klasskamrat passerat hennes bänk …

Varm om kinderna hade hon suttit och önskat att hon bara kunde försvinna. Hon förstod ju att det var henne det handlade om, men inte vad. Tills en annan klasskamrat resolut reste sig upp och stannade till bakom henne. I handen höll kamraten snart en lapp. En lapp med ord, som hade följt henne genom livet, ty efter alla år kunde hon ännu känna obehaget. Men mest tänkte hon på lappborttagerskans oerhörda mod …