Så många som just nu inser att den älskar en person
//Som skaffar nya minnen och odlar kärleksfrön
//Precis just nu
//Som säger:
//Kom
//Ge mig din hetta. Berätta något du aldrig berättat för någon förut
//Ge mig allt
//Ge mig dina komplex. Din favoritplatser. Din utåtnavel
//Ge mig allt
//Dina sommarminnen. Dina värker, dina laster. Ge mig allt du har. Ge mig din vänsterhänthet och din fäbless för långa kjolar. Dina framtidsdrömmar och gamla bråk med din mamma. Ge mig drömfångaren i ditt fönster och slasket vi vandrat förbi så många gånger, hand i hand på väg hem till dig.
//Låt mig bara för ett kapitel få vara din huvudperson
Och låt oss glömma för en stund att våran kärlek kommer dö. Att vi snart kommer ha dött en bit, och förlorat varandra. Nånstans på vägen ha tappat bort varandras landställen och näsryggar. Vi glömmer en stund att din ryggrad snart kommer vara blott en fjärran havsrand där vårat Titanic tar in vatten
//Vi struntar i att kometen kommer och låter fingertoppar nuddas och morgonlockigt hår hamna i vägen för kyssar en stund till.
//För kärleken försvinner
//Kärleken är snaran vi själva drar över halsen.
// Kärlek är den odrägligaste av åkommor
// Just för att den förgyller så mycket för att sedan fördärva än mer
// Och just därför att kärleken är sista natten innan en avrättning måste vi hålla hårt i varje litet ögonblick som om det vore det sista
//Hålla hårt och tätt omkring som om det vore det sista lilla liv vi hade
//Och skjuta upp krossade hjärtan och morgontårar så långt vi bara kan.