Likt pappersmassan jag tuggade
om natten, expanderade mina siffror
i sinnet och jag blev ett kronblad
på världens blomma.

Pappret var blankt som det vita,
som det svarta fyllde nattens siffror
dagens skåror i skördad jord.

Dagsljuset frodades och jag fyllde
såren med helande kraft.

Solen blekte mina ögon och jag blev en
albino med röda rubiner till ögon.

Naken låg jag där i sanden likt en fet gråsäl
och väntande in honornas suktande tungor av salt…

… naken låg jag med mitt strå av liv i din mun.
© Niklas Holmgren