Att få läsa högt för dig, om så blott för en stund.
Att se dig sakta slumra till, och falla ner i blund.
Sen står man där, allena, på en öde tågperrong.
Och skriver dig en dikt, en låt, en stilla kärlekssång.
När man sedan kommer hem, drygt klockan ett på natten.
Den tid man är helt ensam, och mardrömmar hinner fatt en.
Då räddar tankarna på dig mig helt från att gå under.
Jag inser att ett liv med dig har bara goda stunder.