Mina ben är förlamade
Kan inte ta mig upp
Kan inte ge upp
Men kan inte ta mig upp

Hur ska du förstå det som inom mig består
Den terror som dagligen står kvar
Den terror som inom mig
Blir kvar

Lättar tankarna genom att få ut lite kärlek
Bromsar tankarna förbi min inneboende djävul
Vars viskningar sussar
Alltid lika arrogant och djävlig

Förlamad utan synbart handikap
Kämpar jag på varje dag för att överleva dagen
Från min kamp om döden

Det är inget lätt att förklara… bara du som varit där själv kan förstå
Mitt hjärta är förkrossat och mina tankar förstenade
Lever på av det lilla hoppet av att jag en dag kommer klara det
Att jag en dag kommer att övervinna mina monster

Men under tiden så är det en kamp, en daglig kamp
Av att mitt lilla hopp ska överösta djävulens stora dop
Simmar runt i mina tankar som från ett skeppsbrutet Stop.
Och samlar på mig bitar av mig själv

Som jag inte längre vet om att jag har kvar…
I vattnet är det mörkt och kallt… och jag kämpar på för att hitta mitt fokus
Min räddning finns i mig men så lite ljus finns kvar…

Ute är kallt och mörk
Och jag plaskar på i mitt trask, försöker att få att det är raskt
Men allt som försvann har lämnat mig i brand
Slåt ut mig

Min kamp inom mig försvann, det är det jag önskar ibland att hitta tillbaka till land.
Men du får rädda mig ibland

Av: Carollina Arroyo