Vi gråter och krälar och
vi rullar oss i varandras skit. I rädsla för vår egen,
vem vill egentligen vara den som har det värst?

Vi skrattar så vi skriker men
hur genuina är relationerna du skördat då,
du inte ens själv vill veta vem du egentligen är?

Vi gråter och skriker och
snart försvinner alla ljud runtomkring,
ett långt tjut som aldrig försvinner ljuder men annars.

Så är det tyst.