Erik lystrade.
Han kunde höra högljudda röster i rummet bredvid.

Han gläntade på dörren, varpå en klibbig gräddtårta flög honom rakt in i ansiktet.

-Så vi har med en tjuvlyssnare att göra. Tänk om han hört att meningen med livet bara är att andas, leva, göra väl och älska. Något som vi behövde 60 år att inse; inget för en 4-årig unge!

-Vi små barn vet faktiskt också det. Men jag lovar att glömma det sen. Som nästan alla gör.

Med det löftet fick han gå. Men snubblade på hal grädde.
Erik vaknade, brett leende.
Han hade hållit fingrarna korslagda.