ögon som vänder sig inåt
cellon som spelar sina
smäktande allvarstoner

där har hon stannat

med tung andning
och skrämt hjärta

vindlar stigen och hon snubblar
mellan ödets stenskravel


tänker hon ytterligare ett steg
manar sina natt-hemligheter
i sömn, vakendrömmar och
hypnagoga hallucinationer

sömnen, stråken som smeker
cellons strängar
regnet som smattrar mot rutan