ack du arma föräldralösa barn
hur färger en gång var i kontrast
och du skrattade till klingande guld

nu sitter du med bekräftelsebehov
lyssnar på James Morrison och
försöker finna former i dina blåmärken

var det ett hjärta den här gången
eller han slog glitter ur din skuldra?

Jag drömmer ibland att det finns en gud,
någon som faderlikt sveper in mig i ömhet
och skyddar mig mot den sorg som
får mig att tappa andan då och då.

De kallar det förnekelse men jag säger
att det är den enda kärlek jag vet.