Det har gått mer än många år nu
Fortfarande har jag svårt att förstå
varför alla mina klasskamrater
var så obeskrivligt glada
över att gå ut gymnasiet.

Jag kände osäkerhet
Jag kände tomhet

Min känsla bekräftades snart -
att gymnasiet, liksom mycket annat
bara var ett etappmål

Ju mer jag tänker på det
desto mer inser jag
att det mesta i livet är etappmål:
Krypa, gå, tala, springa, cykla,
skola, jobb, pension...

Förresten, hela livet är ett etappmål
i något ännu större, LIVET, med stort L,
allas vår gemensamma tillvaro
i universum.

Döden är etappmål, liksom födelsen
Var morgon, var kväll
Var timme, var minut

Ja, just denna lilla text,
är ett etappmål, en beståndsdel

i världsalltet