Du log alltid åt utsikten
den du aldrig pratade om
eller ville dela med dig av
men hade jag vetat
tro mig, jag hade stulit den
utan tvekan slitit den från din blick
gröpt ut den ur dina ögon
krossat dem under mina fötter
till en smetig massa
likt flugan som klibbat fast
på den ihoprullade tidningen
men för sent fick jag veta
att du var redan blind
och att livet
det var något i det du aldrig lyckades se
för det du såg
fann du i ett tvärdraget hotellrum
på andra sidan
från mynningen av en colt 45

de stackars dina
sa att du log där de fann dig

de sa att du log