dessa dagar som lägger sig som tångruskor runt oss. snärjer oss med sina frågor. jag prövar att gå, går steg efter steg, men förmår inte röra mig. insnärjd, mot horisonten syns den blå längtan och den röda, ett skimmer mellan träden. glödgad som en feberpanna lagd över himlavalvet.

då talar röster. rena som glas. genomljuder all luft med sin ofrånkomliga enkelhet. enkel glädje, och frihet

så lossar tångruskorna, tar jag ett rent vitt lakan, väter det i tårar och badar insvept, vattnet är salt, svepningen följer mig som ett moln. I saltet, vattensaltet, blir rösten ren som en klocka.min röst är ensam, tonerna stiger

klockorna hörs rena som glas